"Han är försvunnen sedan två dagar", sa kvinnan som öppnat dörren. "Jag har ingen aning om vart han tagit vägen och orkar för den delen inte funderar på saken." Hon böjde sig fram mot mig och jag kände en pust av nikotin från hennes sönderspruckna läppar. "Du ska veta att han brukar göra så. Försvinna alltså. Ibland i veckor, ja till och med månader." Kvinnan drog med tungan över de frasigt rosableka läpparna i ett försök att fukta dem. "Jag vänjer mig aldrig vid det här klimatet", suckade hon och tog tag i min arm. "Kom in och fika vet ja. Det har du väl tid med. Det är ju sommarlov. Vem vet, Kennet kanske dyker upp idag."
En svart skugga passerade bakom gardinen i fönstret närmast. Jag såg att gardinen rörde sig.
"Nä tack. En annan gång. Be honom höra av sig när han kommer hem. Tack för hjälpen."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.